Jag har ont överallt.

Ryggen, magen, armarna, benen. Huvudet snurrar.
Så fort jag reser mig upp, så måste jag sätta mig ner igen för att inte ramla ihop.
Sen måste jag ta det sakta men säkert, ändå snurrar allt.
Så fort jag sträcker på mig, känner jag hur ont jag egentligen har.
Jag äter inte längre, visst jag äter. Men det är för att jag tvingar i mig mat.
Jag är inte hungrig, jag är inte sugen.
Jag dricker inget annat än te, det är det enda jag dricker.
Jag tar massa socker i för att jag vill piggna till, men tror ni att det funkar?
Nej.

Jag är så trött, så seg.
Jag går långsamt, jag orkar inte prata, knappt blinka.
Jag orkar inte ens kliva ur sängen.
Vissa stunder, känns det som att hjärtat hoppar upp till strupen.
Det blir liksom svårt att andas, då snurrar allt. Igen.
Det är som att, rädslan tar över min glädje.
Det är fel att gå runt och vara rädd hela tiden.
Det är fel att gå runt och vara ledsen hela tiden.
Allt är så jävla fel!
Men vad ska man göra? Jag ska verkligen inte gå runt och låtsas som att allt är på topp!
Lögner leder ingenstans, sanningen räcker längst!

Jag tänker inte ge upp, det är det sista jag kommer göra.
Jag ska fortsätta kämpa för att livet ska bli till det allra bästa!
Man vill ha en framtid man ser fram emot. Och just nu, så gör jag inte det.
Det är det jag ska kämpa för!
Jag ska kämpa för att se fram emot resten av mitt liv.
Jag ska kämpa för att känna lyckan, och att rädslan ska försvinna.
~ Jag ska inte ge upp!