Vad ska man göra, när man känner att det inte är någon idé längre?
Ska man fortsätta kämpa för någonting man inte kan få, eller ska man bara ge upp?

Har ni någonsin känt er så rädda, att ni inte vet vad ni ska göra?
Så känner jag nu.
Jag har aldrig varit i den här perioden förut. Visst, jag har varit ledsen, men aldrig såhär.
Jag vill dela allt med er, jag vill kunna berätta för er varför det är som det är just nu. Men vissa saker måste stanna, tyvärr. Det kallas för privat liv!
Men jag skulle kunna berätta för er vad jag är så rädd för, jo det ska jag göra.

Jag är rädd för att bli ensam, helt ensam. Att förlora allt jag har.
Jag är rädd för den personen jag börjar bli.
Jag börjar bli den person som inte har respekt för någon eller något.
Jag börjar bli den personen som inte lägger någon energi på skolan alls, jag pluggar tills jag spricker men det leder ingenstans. Det är omöjligt.
Jag börjar bli den person som tror fel saker om min allra närmaste vänner.
Om någon svarar ''okej'' i ett sms, så tror jag att den personen tycker illa om mig.
Om någon säger ''Emma, tyst'' så börjar jag tro att den personen inte vill vara med mig.
Jag är helt enkelt överkänslig just nu!
Såfort någon gör något som stör mig, så börjar jag skaka inombords.
Det kan vara någon som petar på mig när jag inte vill det, så börjar jag skaka.
Sen döljer jag det, men det kommer fatiskt tårar också.
Jag är rädd, att folk ska tröttna på mitt betéende och lämna mig helt.
Jag försöker bättra mig, men det är inte så lätt när man inte vet hur man ska göra.

Jag känner mig instängd. Instängd i en bubbla som aldrig spricker.
Det känns också som att det går som en ond cirkel runt omkring mig, allt går i repris.
Det som har hänt, ja det händer igen. Jag har varit där förut, förstår ni?
Men en sak är säker, jag har aldrig mått såhär förut. & jag har aldrig varit såhär osäker & rädd förut.
Och nu, känner jag mig helt lost & vilsen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen?
Ska jag bara låta det vara såhär? Ska jag kämpa för att få det att bli bättre?
Jag vill ju att allt ska bli bra, men om jag inte lyckas? Betyder det att jag har kämpat i onödan?
Ja, frågor har vi alla. Men svar verkar det inte som att någon har.

Svar.
Hur många vill inte ha svar? Jag vet att jag vill.
Jag menar, alla har minst en fråga de vill ha svar på.
Men vem ska man fråga? Och kan den personen man frågar, svara?
Ni ser, ännu mer frågor.
Jag har en till fråga, som jag aldrig kommer få svar på.
Vad ska jag göra nu?
Jag vet inte vad jag ska göra nu, ingen annan vet vad jag ska göra nu. Ingen vet.. Ingen.
Men jag vet vad jag vill.
Jag vill hålla mig fast vid mina riktiga vänner, de som jag vet älskar mig & bryr sig om mig.
Och det finns en sak, som jag drömmer om. Dag ut & dag in.
Musiken.
För er som inte visste, jag älskar att sjunga.
Att sjunga, är i stort sett allt jag gör. Det finns inget som får mig på bättre humör.
Musik räddar mitt liv.
Jag är inte bra alls på att skriva egna låtar, men det spelar ingen roll.
Jag ska fortfarande vara väldigt glad, för jag har världens största chans.
Jag får sjunga i studio, jag får göra det som jag älskar att göra!
Det är inte många som har den chansen, men jag har det.
Så nu, nu ska jag satsa sten hårt på musiken!
Musiken, är mitt svar!
Det är det jag ser upp till.

Allt känns omöjligt,
tio mil känns som ett varv runt jorden!
~ Take my pain away